Sällan så glad över att se ett klocktorn...

I blandad sol och någon minusgrad gick startskottet kl 9 för den 25:e tjejvasan i Oxberg. Där bland massor av tjejer, kvinnor, tanter unga som gamla stod jag. Med några dagars nervositet, drömmar om trasiga stavar och mycket vasasnack med mina kollegor på Atea och kompisar var det nu det nu dags.

Adrenalinet var på topp, man kunde nästan ta på det. Pistolen gick av, ljudet av klapper från skidor och stavar ljöd över Oxbergs start denna lördagsmorgon. Först trångt uppför den 1km backen, knuff och stön runt omkring. Väl uppe i Vasaloppspåret låg de preparerade spåren och bara väntade på närmare 20 000 skidor som skulle åka här denna dag. Jag körde på med bra fart trots att vallan var obefintlig. Försökte diagonala men åkte mer bakåt än framåt. Dåliga tankar började komma och jag bestämde mig för att valla om i Hökberg. Glidet var mycket bra och gav mig återhämtning i backarna. Pumpande dansmusik ljöd i öronen och siffrorna på kilometerskyltarna minskade allt eftersom.

Först kontrollen i Hökberg tog jag energidryck, ingen direkt paus, klockan tickade!. Jag hade precis kört om min kompis och vår interna tävling var nu igång på allvar. Hon eller jag först till Mora?  Fick omvallat i Hökberg och det var om inte annat psykologiskt väldigt skönt. Nu var det ca 2 mil kvar, benen kändes ok och utrustningen satt som den skulle. Ut i skogen och resan på skidor mot Mora var i full gång, nerför backar uppför backar, stakning, omkörning och en snabb reflektion av att naturen är fantastisk!

Nästa mil avklarad och väl framme i Eldris, åter igen energidryck och blåbärssoppa denna gång. Nu är det snart över, 9 km kvar. Sista kilometerna relativt stark i kroppen, och stundtals flyt under skidorna och fokus på mål. Moras klocktorn visade sig, sällan så glad över att se ett klocktorn. Över sista bron in på upploppet, nu är det inte många meter kvar, publiken hejjar! Jag kör järnet, andas  och flåsar och jag hör mitt namn av speakern…. Och DÄR går jag i mål, en go känsla surrar runt i kroppen och jag bara ler. Jag är nöjd, nästan gråtfärdig och stolt. Blir sen överlycklig när jag ser att klockan har stannat på 2.09, mitt mål är väl slaget!

/Carin Rosenqvist, Affärssäkringsgruppen (ASG)

öppetspår vasaloppet

starten vasaloppet